Det moderna köket uppstod i början på 1900-talet som en följd av stigande välstånd, teknisk utveckling och urbanisering. I de små arbetarbostäderna var det tidigare vanligt med ohygieniska kök som dessutom användes som sovrum. Hos borgarklassen var köket däremot främst en arbetsplats för tjänstefolket, ofta skiljt från den övriga bostaden med en serveringsgång. Maten tillagades på vedspisar.

Många arkitekter kom med förslag på moderna, rationellt utformade kök. Arkitekterna Uno Åhrén och Gunnar Asplund lanserade 1917 ett ”bostadskök”, ett enkelt kök för arbetarbostäder. Köket fick dock kritik, särskilt av hemmafrur, bland annat för att man måste gå mycket fram och tillbaka. Arkitekterna svarade på kritiken med påståendet att kvinnor inte kunde tänka i konstruktiva banor.

 

Funktionalismen

Funktionalismen fick sitt svenska genombrott på Stockholmutställningen 1930. Enligt funktionalismen skulle utformningen helt och hållet utgå från funktionen. På utställningen presenterades flera kök ritade efter dessa principer, bland annat av Gunnar Asplund. Köket skulle nu främst vara en plats för att värma industritillverkad mat, kvinnan skulle ut i arbetslivet. Idealen var dock långt ifrån hur verkligheten såg ut.

Funktionalismen passade dock bra ihop med den framväxande svenska folkhemstanken. 1934 publicades Alva och Gunnar Myrdals bok ”Kris i befolkningsfrågan” som förespråkade sociala reformer, bland annat bättre bostäder.

De nya köken var inspirerade av Frankfurterköket, ritat av den österrikiska arkitekten Margarete Schütte-Lihotzky, vilket betraktas som föregångarna till alla moderna kök. Det var små, kompakta kök där man skulle ha det mesta inom räckhåll. Det gjorde det särskilt lämpligt för massproducerade lägenheter. Bland nymodigheterna fanns också överskåp, gasspisar, elspisar, rostfria diskbänkar och rinnande vatten.

 

Den svenska standarden

Under 40-talet bedrevs forskning kring hemarbete av bland annat Hemmets Forskningsinstitut och Standardiseringskommittén. Forskningen visade bland annat en hemmafru gick sju kilometer i hemmet om dagen. I köket ägde de flesta förflyttningarna rum mellan spis och vatten.

Resultatet blev den första svenska köksstandarden, som presenterades 1950. Allt från skåp till diskbänkar fick standardmått, och man visade hur skåpen bör vara placerade. Köken blev rymligare och gjordes till en plats för för vardagliga måltider. En nymodighet var kylskåpet, som kom att revolutionera mathållningen. Standarden underlättade naturligtvis också för massproduktion av bostäder, bostadskooperationen HSB hade varit särskilt drivande.

Höjdpunkten för det svenska standardköket var miljonprogrammet. Mellan 1965 och 1976 monterades en miljon standardkök i nybyggda bostäder. Eftersom bostäderna var större än tidigare gjordes också köken större. Det moderna köket underlättade för kvinnor att ta sig ut i arbetslivet, hemmafrurollen blev förlegad. Köket blev nu också en angelägenhet för män.

Det rationella svenska köket skulle få viss rykte utomlands genom Ikea. 1971 lanserades ”Pax”-köket tillverkat efter standardmåtten. Kök står idag för runt en tiondel företagets världsomsättning.

 

Köket idag

Den svenska kökstandarden ersattes 1997 av den europeiska EN-standarden. Till skillnad från den svenska standarden betoner den säkerhet och hållbarhet framför funktion och användbarhet.

Utvecklingen av köket från en ren till arbetsplats till en plats med en social funktion har fortsatt. Det är till stor del en återgång till ursprunget, då allting skedde i ett och samma rum. Idag ser man detta i öppna planlösningar och köksöar, som gör det enklare för folk att samlas. En konsekvens av detta är att köket allt mer blivit en statusmarkör. Folk lägger därför ner stora summor på köksrenovering.